Rytmrubbningar
Hjärtat slår kontinuerligt i en jämn och regelbunden takt. Vid ansträngning är pulsen snabbare, i vila långsammare. Vid hjärtarytmstörningar förändras hjärtats rytm från det normala; den blir omotiverat snabbare eller långsammare eller blir oregelbunden.
Hur vet jag om jag har rytmstörningar?
De flesta av oss har någon gång i livet upplevt symtom som kan kallas hjärtarytmstörningar. När hjärtat känns ”bulta”, handlar det oftast om hjärtklappning, det vill säga takykardi. Extraslag (extrasystolier) eller långsam hjärtrytm (bradykardi) kan upplevas som att hjärtat ”hoppar till” eller ”hoppar över ett slag”. Extraslag förekommer hos alla någon gång i livet, men vi uppfattar dem på olika sätt. Ofarliga extraslag i vila är vanliga hos friska personer. Om rytmstörningarna kommer i attacker ger de nästan alltid symtom, men särskilt hos äldre kan långvariga rytmstörningar ofta vara symtomfria. Den vanligaste kroniska rytmstörningen är förmaksflimmer, som obehandlat kan orsaka hjärninfarkt, men med tidig upptäckt och god behandling kan risken för hjärninfarkt avsevärt minskas. Det är därför viktigt att regelbundet känna på sin puls, så att förändringar i rytmen lättare kan upptäckas.
När bör man söka vård?
Vid nya symtom bör man söka upp en kardiolog för att utreda rytmstörningens natur. Särskilt om rytmstörningen åtföljs av illamående, yrsel eller svimningskänsla, medvetslöshet, svaghet eller bröstsmärta, är det bra att söka vård snabbt. Om medvetslöshet har inträffat sittande eller liggande eller om det förekommit krampanfall i samband med detta, ska man söka vård omedelbart. Om det i släkten förekommit allvarliga, potentiellt livshotande rytmstörningar särskilt i ung ålder, bör man vara extra uppmärksam och söka läkare lättare.
Hur undersöks rytmstörningar?
Den viktigaste undersökningen för att fastställa en rytmstörning är EKG, där hjärtats elektriska aktivitet mäts under några sekunder. Om rytmstörningen är attackvis och inte uppträder under EKG-registreringen, förblir dess natur oklar. Vi har dock holterutrustning för långtidsregistrering, som spelar in EKG kontinuerligt i 1–7 dygn. Om symtomen kommer mer sällan är en händelse-EKG-apparat mer ändamålsenlig, där du själv kan registrera ditt EKG när symtomet uppträder. Vi använder också den användarvänliga PulseOn-enheten, som upptäcker rytmstörningar och ber användaren ta ett EKG, vilket hjälper till exempel vid upptäckt av förmaksflimmer. Om man vet att rytmstörningen uppträder vid ansträngning kan den också undersökas med arbets-EKG. Till exempel återkommande men oklara svimningsattacker kan undersökas med en liten apparat som placeras under huden och registrerar hjärtrytmen, en rytmmonitor, som kan registrera rytmen i två till tre år.
Behandling av rytmstörningar
Rytmstörningar kan behandlas på många olika sätt beroende på vilken typ av rytmstörning det gäller och vilka symtom den orsakar. Extraslag som bedömts vara ofarliga behandlas sällan om hjärtat i övrigt är friskt. Då är det ändå bra att fundera över sina levnadsvanor och om det finns faktorer som kan utlösa extraslag, såsom stress, sömnbrist eller överdriven konsumtion av kaffe eller alkohol. Ofta lugnar extraslagen ner sig när dessa faktorer minskas.
Behandlingen av rytmstörningar kan vara symtomlindrande, till exempel kan godartade extraslag behandlas med betablockerare. För vissa rytmstörningar, såsom förmaksflimmer, kan elektrisk konvertering behövas. Om kardiologen bedömer att rytmstörningen är farlig eller mycket besvärlig kan den behandlas med kateterablation. Vid ingreppet behandlas den del av hjärtats elektriska struktur som orsakar rytmstörningen. Pacemakerbehandling kan behövas om hjärtrytmen är så långsam att den orsakar symtom. Det finns också implanterbara defibrillatorer som känner av livshotande rytmstörningar och stoppar dem genom att ge en kraftig elektrisk impuls till hjärtat.