Kranskärlssjukdom

Vid kranskärlssjukdom börjar fettinlagringar utvecklas i kranskärlen som löper på hjärtats yta, vilket med tiden tränger ihop kärlet så att blodet inte längre kan flöda normalt till hjärtmuskeln. När blodflödet försvåras börjar hjärtat lida av syrebrist i belastande situationer, såsom vid ansträngning. Syrebristen i hjärtat orsakar symtomen vid kranskärlssjukdom.

Kranskärlssjukdom är en kronisk sjukdom som med god förebyggande behandling kan hållas i god balans, och dess utveckling kan bromsas med hjälp av medicinering.

I kranskärlen kan förträngningen också plötsligt täppas till helt, vilket leder till ett akut, livshotande tillstånd – en hjärtinfarkt. Då ska man snabbt söka vård genom att omedelbart ringa nödnumret 112. Vid hjärtinfarkt beskrivs smärtan ofta som ovanligt kraftig, men symtomet kan också kännas lindrigare – som en obehaglig känsla som kan stråla mot halsen, tänderna, armarna, ryggen mellan skulderbladen eller övre delen av magen. Särskilt hos äldre och personer med diabetes kan smärtupplevelsen vid hjärtinfarkt helt saknas.

Symtom på kranskärlssjukdom

Det typiska symtomet vid kranskärlssjukdom är tryckande bröstsmärta (angina pectoris) som uppträder vid ansträngning eller vid starka känsloreaktioner. Smärtan kan stråla ut i vänster överarm eller skuldra, hals eller käkar. Symtomen kan också vara andfåddhet eller nedsatt prestationsförmåga vid ansträngning. Till exempel kan en bekant uppförsbacke börja kännas mer ansträngande, orsaka trötthet eller ge symtom som liknar halsbränna. Symtomen förvärras vanligtvis särskilt vid fysisk eller psykisk belastning och lindras inom några minuter i vila eller genom att sänka gångtakten. Hos kvinnor och äldre kan symtomen vara svårare att känna igen. Besvären kan vara diffusa, såsom svaghetskänsla eller illamående.

Kranskärlssjukdom förekommer både hos kvinnor och män, men hos kvinnor är plötslig hjärtdöd oftare det första tecknet på kranskärlssjukdom än hos män, vilket tyder på att sjukdomen är underdiagnostiserad hos kvinnor. Det har visats att östrogennivåerna i viss mån skyddar kvinnor från att utveckla kranskärlssjukdom – efter klimakteriet ökar förekomsten.

Riskfaktorer och förebyggande

Bland riskfaktorerna för kranskärlssjukdom finns sådana som vi inte kan påverka: ålder, kön och ärftlighet. Risken att insjukna ökar med åldern, och man har också sett att män ofta insjuknar tidigare än kvinnor. Med ärftlig belastning avses att en nära släkting – förälder eller syskon – insjuknat i kranskärlssjukdom i ung ålder (män före 55 års ålder och kvinnor före 65 års ålder).

Lyckligtvis finns det också riskfaktorer som vi kan påverka. De viktigaste är rökning, typ 2‑diabetes, högt blodtryck och förhöjda kolesterolvärden, som alla ökar risken för kranskärlssjukdom. Till exempel halveras risken att insjukna två år efter rökstopp, och efter tio år är risken lika låg som hos personer som aldrig rökt. Regelbunden motion, viktkontroll och en hälsosam kost kan förebygga både kranskärlssjukdom, högt blodtryck och diabetes. Genom att behandla eventuell diabetes eller högt blodtryck kan man förebygga eller skjuta upp insjuknande i kranskärlssjukdom.

Det är viktigt att ta tag i riskfaktorerna i tid, eftersom insjuknande i kranskärlssjukdom är resultatet av många samverkande faktorer, och endast genom att förebygga kan man uppnå störst nytta. Genom att behandla kolesterolnivåerna kan risken för kranskärlshändelser minskas med upp till en tredjedel.

Känner du till dina kolesterolvärden?

Kolesterol är nödvändigt för kroppen, men för mycket kolesterol i blodet är skadligt och en betydande riskfaktor för kranskärlssjukdom. Kolesterol lagras nämligen i kärlväggarna och orsakar förträngningar. Högt kolesterol kan inte kännas eller upptäckas på annat sätt än genom mätning. Första gången bör det mätas före 40 års ålder och därefter regelbundet med 3–5 års intervall. Genom att behandla kolesterol kan man förebygga uppkomsten av kranskärlssjukdom och hos patienter med kranskärlssjukdom bromsa sjukdomens utveckling. Målvärdet för totalkolesterol är 5 mmol/l, LDL‑kolesterol under 3 mmol/l, HDL‑kolesterol över 1 mmol/l hos män och över 1,2 mmol/l hos kvinnor samt triglycerider under 1,7 mmol/l. Målvärdena är strängare om man har kärlsjukdom eller riskfaktorer för det.

Hur undersöks kranskärlssjukdom?

Vid läkarbesöket görs först en riskbedömning för hjärt‑ och kärlsjukdom baserat på läkarens intervju, symtom, individuella riskfaktorer och undersökningar såsom EKG och auskultation av hjärtljud med stetoskop.

Kranskärlssjukdom kan undersökas med arbetsprov, datortomografi eller angiografi, det vill säga kontrastmedelsundersökning. Arbetsprov görs på alla Hjärtcentrums verksamhetsställen i samband med kardiologbesök. Angiografier utförs vid Hjärtcentrum Helsingfors, och i Hjärtcentrums DT‑trailer som rör sig runt om i Finland görs datortomografiundersökningar av kranskärlen. Undersökningar görs alltid efter bedömning av en kardiolog – läkaren avgör behovet av undersökningar.

Behandling av kranskärlssjukdom

Vid behandling av kranskärlssjukdom används olika läkemedel. Kolesterolmediciner syftar till att förhindra sjukdomens utveckling. Betablockerare används för att lugna pulsen och minska syrebehovet. Acetylsalicylsyra används för att förhindra blodproppsbildning. Nitrater och kalciumantagonister lindrar bröstsmärtor genom att slappna av kärlväggarna. Ingreppsbehandling (ballongvidgning eller bypassoperation) för att förbättra blodcirkulationen i hjärtmuskeln behövs om symtomen inte kan kontrolleras tillräckligt med läkemedel eller om sjukdomens svårighetsgrad annars kräver det.